Drabbades av hjärnblödning

Jag har alltid skrivit mycket. Brev, dagböcker, födelsedagsdikter, och det har genom åren blivit många påbörjade sagor och berättelser, lösa blad och häften här och där.

År 2004 började jag på allvar skriva ner berättelserna om Lilla Musen, med målet att en dag ha en tryckt bok i handen. År 2008 fick jag en hjärnblödning, efter att ha brakat rätt in i väggen. För att återhämta mig, aktivera och rehabilitera mig, började jag renskriva min redan påbörjade första bok om Lilla Musen (siktet var högt ställt, nu skulle det här bli en utgiven bok). Det har inte varit lätt, men litet i taget.

De nedskrivna berättelserna om Lilla Musen har nu blivit sju stycken. Tre finns tryckta till böcker.

Hösten 2015 var den första boken, “Lilla Musen flyttar in“, färdigt illustrerad, redigerad, och klar för tryckeriet. I oktober 2017 släpptes andra boken, “Lilla Musen firar jul“, och nu finns tredje boken “Lilla Musen på sportlov” ute i handeln.

 

Inte en spikrak väg

Vägen hit har inte varit spikrak. Jag har jobbat med många olika saker. Inom skolan, inom handikappomsorgen, som egen företagare. I vuxen ålder flyttade jag från Tumba i Sverige till min fars hemby, Pjelax i Finland. Här fick jag tre barn, drev i femton år en fiskodling med barnens pappa, engagerade mig i ungdomsföreningen och var med och skapade muminklubben, som samlade byns småbarnsfamiljer till lek och saft varje vecka. Närheten till naturen är viktig för mig, liksom glädjen i att känna människorna runtomkring mig.

Idén till Lilla Musen kom från de godnattsagor jag hittade på varje kväll för mina barn. Inspirationen till böckerna kommer från dagliga händelser, barnen, familj och vänner, och också från den erfarenhet livet ger. Den hjärnblödning jag fick år 2008 vände livet upp och ner, men gav samtidigt grogrund för att på allvar renskriva, redigera, och trycka den första boken.

Jag behövde hitta en mening med att jag drabbades av hjärnblödningen och inte kunde vara så aktiv och social som jag alltid varit. Den meningen trodde jag var att skriva böcker. Barnen peppade mig och de ville att jag skulle skicka in mitt manus om Lilla Musen, som var nerskrivet i ett kollegieblock. Att skriva över det till datorn var otroligt tungt och krävande. Jag klarade endast av korta stunder varje dag. Min hjärna blev trött bara av att vara på datorn. Att dessutom fantisera ihop berättelser var som att styrketräna med hjärnan.

 

Drömmen om att bli författare

Jag trodde att jag snart skulle vara friskförklarad och det var piskan jag behövde för att envist fortsätta att skriva över materialet. Jag var rädd att jag inte hade förmågan att uttrycka mig kvar, så i början var det svårt att redigera och inte ta med allt. Så småningom började jag inse att jag måste stryka i första utkastet, det var för långt och detaljerat.

I början tvingade jag mig att skriva, för att jag hela livet drömt om att bli författare och att nu hade jag tiden. Att skriva om och förbättra manuset började jag så småningom tycka om. Det kändes tryggt och råmanuset fanns där i grunden, men skulle jag klara av att skriva en till bok?

Eftersom jag efter hjärnblödningen är enormt stresskänslig kände jag pressen att börja på nästa bok, ifall första boken skulle bli antagen av ett förlag.

Tack vare det har jag nu fortfarande tre råmanus liggande, som väntar på att bli böcker.

Skrivandet har givit mig så otroligt mycket, och det ger mig en mening med livet. Jag har nu ett arbete att utföra i min egen takt och de dagar jag orkar, det är jag enormt tacksam över.

Stipendium

Tanken att ge ut mina böcker på eget förlag hade legat och grott ett par år. När jag 2015 fick stipendium och understöd för att ge ut första boken om Lilla Musen, var det den uppmuntran jag behövde för att våga satsa.

Jag lider fortfarande av hjärntrötthet och måste hushålla med mina krafter, som varierar från dag till dag. Att ge ut böcker på eget förlag var lika vågat som när jag började med fiskodling. Kasta pengarna i sjön var kommentarerna jag fick med fiskodlingen och är ibland det jag själv tänker på när jag ger ut böckerna på egen hand. Det är svårt, utmanande, men väldigt inspirerande när man får möta nöjda läsare som ivrigt väntar på nästa bok!

 

Att skriva böcker är svårt

Att skriva böcker är svårt, det är svårt att skriva dem färdiga. Det är lika svårt som att vara egen företagare i någon annan bransch, ibland svårare. Att vara både författare och egenutgivare ställer stora krav på mångsidighet och en vilja att sätta sig in i allt för att kunna ta beslut.

Det viktigaste är naturligtvis att man måste börja skriva. Ibland är det roligt att skriva, fantasin flödar och tiden räcker inte till. Sedan kommer de dagar när man går runt datorn och försöker hitta på allt annat innan man till slut ger med sig och försöker skriva eller i alla fall redigera lite. Det måste bli bra, intressant, spännande och roligt!

Texten ska redigeras, finslipas och så får den vila medan den skickas till testläsare. Finslipas på nytt innan den skickas till lektör och sedan en ordentlig genomgång igen. Nu är det nervöst som egen utgivare. Vågar jag lita på att texten är ok nu? Vill helst skicka tillbaka den till lektören för ett sista godkännande, men det tillåter inte budgeten.

Sedan är det dags att skicka texten till illustratören. Och så kommer en veckas svettande med att göra en pdf av inlagan och pärmbilden. Efter några vändor till tryckeriet och korrläsningar av allt material trycks äntligen boken.

Två veckors väntan och sedan kommer de, med postens största bil! Nervöst att öppna kartongerna för att se hur boken ser ut i verkligheten.

Det är en härlig känsla att hålla boken i sin hand för första gången, bläddra i den och känna lukten av nytryckt bok.

Marknadsföringen

Nu kommer vi till den svåraste delen, att sälja böcker. Att stå och bjuda ut sina egna böcker och säga att många tycker om dem, det är inte det lättaste. Därför gör jag inte det! Även fast de blivit många barns favoritböcker!

Bilderna är illustrerade av Sanna Ek och de är fängslande bra!

Så länge jag har läsare som ivrigt väntar på nästa bok ska jag försöka ge ut flera böcker om Lilla Musen. (Tillägg av Marita Brännvall: Nu finns även boken “Lilla Musen spökar“).

Tack för att du tog dig tid att läsa detta!

Helena Jeppe