Det finns många anledningar till att du får refuseringar från förlag. 13 anledningar till att du får refuseringar, räcker det? Nej, säkert kan man finna hundratals, kanske tusentals, anledningar. Det kan vara allt från att ditt manus inte är tillräckligt välskrivet till att den person som läser ditt inskickade manus har en dålig dag. Men, några vanliga anledningar kommer här.

 

1. Ditt första kapitel är tråkigt, rörigt eller vagt

En av de viktigaste sakerna du behöver kolla innan du skickar in ditt manus till ett förlag är om ditt första kapitel är spännande och tydlig. Anledning nummer ett till att du får refuseringar är nämligen att ditt första kapitel är tråkigt, rörigt eller vagt. På förlag är det vanligt att man läser första kapitlet, eller enbart inledningen på första kapitlet, samt att man bläddrar runt lite bland sidorna och “kollar läget”. Om första kapitlet inte håller måttet, kommer man inte att läsa vidare, oavsett hur välskrivet resten av ditt manus är.

Alltså, en van förläggare eller redaktör ser om ett manus är tillräckligt välskrivet för att publiceras efter så lite som två sidor, ibland betydligt snabbare än så. Med andra ord vill du ha en positiv reaktion från läsaren, redan från första sidan. Om du inte fångar läsaren inom de första fem sidorna, är chansen stor att du får refuseringar.

 

2. Din POV fungerar inte

En mycket vanlig anledning till att du får refuseringar är att du växlar friskt mellan olika perspektiv i en scen och att det märks att det saknas en tanke bakom detta.

“Kurt stod i köket och hällde upp kaffe till Emma. Han var förvånad över hur trött hon verkade. Hade hon inte sovit under natten? Han räckte kaffekoppen till henne. Hon tog emot den med tacksamhet. Jag behöver verkligen en kopp nu. Han anar väl inget. Hon sneglade på honom. Vad skulle han säga om han fick veta vad hon gjort?”

Detta perspektiv-skifte är rörigt, och gör att läsaren inte hänger med i vem som är vem och vem som tänker vad. Att röra till perspektivet är ett av de vanligaste misstagen i ett manus, speciellt om man är relativt ny som skribent.

Om du rör till det när det gäller perspektivet, kommer professionella personer på förlagen att tro att du inte kan hantera hantverket, och risken är då att du får refuseringar. Det är okej att göra detta misstag någon gång då och då, men om du gör det ofta är det en anledning till att du får refuseringar. Därför är det viktigt att du ser till att du har koll på perspektivet i din historia.

3. Du behöver mer träning

Har du hört att man ska göra något 10.000 timmar för att bli expert på det? Kanske räcker det med 7532 timmar för din del. Eller så behöver du 15.000 skrivtimmar innan du blivit riktigt duktig på ditt hantverk. De flesta författare behöver många timmars träning för att de inte ska få refusering.

Om du till exempel började skriva förra månaden, och tokskrev så du redan nu är i mål med ett manus på 90.000 ord, betyder det mest troligt att du behöver mer träning för att bli utgiven på traditionellt förlag. Kanske är du ett underbarn, men mest troligt inte.

Om din idé har wow-faktor, har du troligen stor potential att nå målet. Men vanligt är att nybörjare har en övertro på sitt manus (själv tyckte jag att mitt första manus var typ felfritt, och när jag nu cirka femton år senare ser tillbaka på det, får jag rysningar och tänker: Alltså shit, tur att jag bara visade det för mamma …), de inser inte att gestaltningen haltar, att tempot är för högt eller för långsamt, att de första tre kapitlen inte funkar, att slutet är för otroligt, osv. Det är som med jogging. Har du inte joggat innan, så kan du inte springa ett maraton, i alla fall inte förrän du tränat mycket.

Tänk framför allt på att du inte måste vara bäst på att skriva efter att du skrivit ditt första manus. Om det inte blir ett mästerverk, har du ändå fått grym träning. Och nu är det dags att köra vidare, träna mer och snart är du där och skriver det där mästerverket.

4. Du skickar till fel förlag

Alla förlag ger inte ut barnböcker. Eller deckare. Därför är det inte så konstigt att du får en standardrefuseringar från Rabén och Sjögren om du skickat in ett Sci-Fi-manus för vuxna till dem.

Se därför till att bara skicka ditt manus till de förlag som ger ut den typen av manus du skrivit. Det är givet att du får refuseringar om du skickar in ditt skräckmanus till ett förlag som bara ger ut Romance.

5. Du blandar genre hej-vilt

I din inledning tror läsaren att hen läser en romantisk roman. Men i kapitel tre landar det plötsligt utomjordingar i huvudpersonens trädgård. Ja, okej, det är en romantisk historia med en liten twist. Läsaren kanske fortfarande är med. Två kapitel senare kan människor läsa tankar och hundar flyger. Och ytterligare ett par kapitel in i boken vaknar döda till liv, och djävulen dricker kaffe hos huvudpersonen.

Nu kan jag lova dig att de allra flesta läsare har lagt ifrån sig boken och stirrar i väggen och tänker: What the F**k, hur blev detta utgivet!

Nej till att blanda för mycket genremässigt i din text. Genreöverskridande är okej, men det finns en gräns. Dels för att det blir rörigt för läsaren. Dels för att det blir svårt att sälja en bok som inte kan placeras i en genre. Du behöver alltså ha koll på vilken genre du vill att din historia ska landa i, när du skriver.

 

6. Du har skrivit en kopia

Förra året läste du en fantastisk roman, och du ville skriva en lika bra roman. Och lika bra som just den författaren. Ja, till och med väldigt likt den författaren och den romanen. Så du skriver och skriver och skriver, och när boken är klar är den riktigt bra. Bara det att den handlar om i stort sett samma saker som din favoritbok handlar om, och du har skrivit den i samma stil som din favoritförfattare.

Det är väldigt vanligt att förlagen får in manus som liknar något de redan har gett ut. Och det är inte svårt att förstå. För man blir ju som författare och skribent peppad av att läsa en fantastiskt bok, och vill gärna skriva något lika bra. När Twilight kom ut, följde en uppsjö av författare i Stephenie Meyers fotspår. Och många är skribenterna som velat skriva som Camilla Läckberg eller Liza Marklund.

Sammanfattningsvis, för att bli utgiven måste du alltså skriva något som är ditt. Det är just därför Meyer och Läckberg blivit stora. De kom med något nytt, som de inte hade kopierat från någon annan. Se därför till att du gör något originellt, så att ditt fina manus inte får refuseringar.

7. Du har inte skrivit en historia

Kapitel ett handlar om Rune vars fru dör i cancer. Kapitel två handlar om Gerda och hur hon mobbas på jobbet. I kapitel tre får läsaren följa Anna-Lisa och hur hon återhämtat sig efter en flygkrasch. Kapitel fyra har hunden Boris som perspektivperson. Boris vill rymma hemifrån eftersom matte Milred slår honom varje dag.

Istället för att skriva en historia, har du skrivit fragment till en historia. De kan alla vara välskrivna och fantastiska historier: noveller eller frön till romaner. Men de har inget samlat tema och därmed är risken stor att du får refuseringar även om din text är välskriven. Händelserna är nämligen inte sammankopplade till en enhet, som det ska vara i en roman. Den röda tråden saknas. En berättelse ska hänga samman, och om den inte gör det, kan du räkna med att du får refuseringar.

Framförallt är det viktigt att du som författare har koll på vad du vill med din historia. Vilket mål har du? Vad vill du visa med din historia? Vad vill du att läsaren ska känna och tänka när hen läser din historia?

8. Du har överdrivit våld eller sex

Okej, så varje sida i ditt manus innehåller blod och inälvor. Hjärnsubstans sprutar på väggarna, din antagonist hugger huvuden av folk i varje kapitel, och när man läst manuset kan man nästan operera någon för att man fått så ingående detaljer om hur man skär i människokroppen.

Eller. Ditt manus är som en porrfilm. Personerna gör inget annat än hoppar i säng med varandra. Och det är D.E.T.A.L.J.E.R.A.T. Man läser och blir först lite blyg, skämskudden åker fram, det är lite som när man gick i mellanstadiet och läraren började prata om sex på biologi-lektionen. Efter en stunds bläddrande inser man att det inte är erotiskt, utan bara what?!

Inget fel med våld och sex. Låt det bara inte gå till överdrift. Med andra ord, låt våld och sex bli en del av historien, istället för att det blir historien.

9. Du berättar för mycket och gestaltar för lite

Ett vanligt misstag. Gestaltning är viktigt. Varje sak ska inte gestaltas. Men varje sak ska heller inte berättas. Här är variation bäst. Inte bara skriva: “Kurt är ledsen. Han tycker inte om att vara i skogen. Alla träd är fula. Och fåglarna sjunger så tråkigt.”

Emellertid är det heller inte bra att skriva om någons näsa i ett helt kapitel. Eller gå in i detalj för mycket:

 

“Kurt förde långsamt vänster hand över knät medan han reste sig med hjälp av sitt högra ben. Han vred huvudet uppåt och slickade sig runt munnen medan han luktade med näsan och sög in luften som fanns runt honom. Han sänkte ena handen och drog på mungipan och han blinkade snabbt tre gånger innan han skrattade till. Så gott det luktade. Han vred tillbaka huvudet och såg rakt framför sig, och så tog han ett kliv fram och ett till och kände plötsligt hur ena foten sjönk ner i jorden. Han tittade ner och böjde sig på knä och plockade upp lite jord i höger hand, smulade den mellan pekfingret och långfingret. Lite jord fastnade på hans lillfinger och han blåste bort det. Han älskade jord mellan fingrarna, hur den luktade. Han reste sig igen och fortsatte färden framåt.”

 

Somnade du?

Det är ingen tvekan om att man också kan gestalta på tok för mycket. Ibland är gränsen hårfin: När ska man gestalta och när ska man beskriva? Det här är saker som jag går igenom på djupet i mitt medlemskap “Skrivmaskinen – vägen till publicering” där vi fokuserar mycket på att ta reda på varför du får refuseringar och hur du kan undvika det.

Läs mer om gestaltning.

 

10. Du låter inte läsaren få en chans att bry sig om huvudpersonen

Din historia är fantastisk. Och din huvudperson är ute på spännande äventyr. Men du har inte gett läsaren något som gör att hen bryr sig om huvudpersonen.

Tänk dig att du läser en historia i dagstidningen om en kvinna som förlorat sin man i krig. Hemskt för henne, förstås. Men det är inte lätt att bry sig, för kvinnan är anonym för dig. För att bry dig måste du få mer information. Du får en bild på paret när de håller om varandra. Nu bryr du dig lite till.

Du får läsa historien om kvinnan och hennes man: De var grannar som barn och blev kära i varandra som tonåringar. De fick två barn, men båda dog som spädbarn. Nu har du en ännu tydligare bild av paret, och därmed lättare att bry dig.

Bella, privatdeckare, som springer runt och löser mordgåtor är inte en speciellt spännande person att följa om hon bara är där för att lösa morden. Läsaren måste få komma nära henne för att få empati för henne, man måste få veta privata saker om henne, få se hennes inre och yttre konflikter.

För att sammanfatta: undvik att få refuseringar genom att skapa en karaktär som vill något, som har ett motiv till det hen vill och som läsaren därmed kan få empati med.

11. Din huvudperson har ingen motivation eller motivationen är oklar

Jag har läst många historier där huvudpersonen saknar motivation. Jag vet inte varför hen gör något. Många gånger verkar det hen enbart göra saker för att det ska passa historien, inte för att huvudpersonen har en orsak att göra en speciell sak.

Vi har Bella igen. Hon får veta att en kille i grannbyn blivit mördad. Bella, som är privatdeckare, rusar genast iväg för att lösa mordet. Hon jobbar dag och natt med att ta reda på sanningen, hon ska minsann ta fast mördaren. Men varför? Svaret på den frågan saknas. Varför låter hon inte polisen sköta sitt jobb? Varför kastar hon sig in i detta, utan att bli anlitad att göra det?

Utan motivationen saknas en viktig del av historien. Dessutom saknas en viktig del av din karaktär.

Tänk dig istället att Bellas bror blev mördad när Bella var sju år. Ingen åkte dit för brottet. Bellas föräldrar gick skilda vägar efter händelsen. Hennes mamma återhämtade sig aldrig, utan hängde sig när Bella var nio. Bellas pappa klarade inte av att ta hand om Bella, så hon tvingades bo hos fosterfamilj.

Allt detta har tagit hårt på Bella. Hon har svårt för att se kärnfamiljen som något bra, eftersom hennes egen föll isär. Hon är rädd för att skaffa barn, eftersom hon tänker att hon inte ska kunna skydda dem från världens alla monster. Och hon tänker också att hon inte ska vara en god förälder eftersom hennes egna föräldrar inte klarade av att vara det för henne efter broderns död.

När killen i grannbyn mördas, får Bella veta att han blivit mördad på liknande sätt som hennes bror. Nu har vi ett starkt motiv till att Bella ska vilja veta vem mördaren är. Hon vill veta vem som dödade hennes bror, och därmed krossade hennes familj. Innerst inne har hon kanske en bild av att om hon lyckas lösa detta, kommer hon att våga starta egen familj.

Läs mer om karaktärsutveckling.

12. Din text saknar konflikt

Vi har fantastiska familjen. Alla är glada hela tiden och bråkar aldrig. Mamma och pappa är kära, och syskonen Anna och Anton är bästa kompisar. Båda barnen älskar sina föräldrar. I skolan går det bra för barnen, och föräldrarna har världens bästa vänner. När läsaren kommit halvvägs in i historien, har familjen vunnit på Lotto, fem miljoner blev det visst. Mamma kan säga upp sig från jobbet och gör det hon alltid drömt om: målar tavlor, och de kan alla åka på sin drömsemester i Fiji. När de kommer hem renoverar de huset. Och Anna kommer in på sin drömutbildning, hon är en av tio antagna bland 500 sökanden. Pappa skriver en roman som så klart genast blir antagen och den säljer som smör, i 70 länder. Mamma blir känd konstnär, osv.

Och man bara Nä, nu får det fan vara nog!

Ingen vill läsa om fantastiska familjen. Man sitter bara och väntar på katastrofen, och händer den inte blir man snuvad på konfekten.

Det här en en mycket vanlig anledning till att du får refuseringar. Som författare är man ofta för snäll mot sina karaktärer. Man blir ju gärna småförälskad dem och hoppas på dem, vill ge dem ett fint liv. Men, du behöver ge dem ordentligt med trubbel. Först därefter kan de (kanske) få det lyckliga livet.

Var alltså noga med att väva in konflikt i din historia, helst i varje scen.

Här kan du läsa mer om hur du kan skapa mer konflikt i din historia.

 

13. Du har inte redigerat

Du har skrivit klart manuset. Sista punkten är satt. Yes, fram med champagnen! Nu är det dags att fira och imorgon går manuset iväg till förlag.

Stopp, stopp, stopp!

Varsågod, poppa korken på flaskan. Fira! Men, för guds skull, vänta med att skicka iväg manuset. Nu ska texten få sin törnrosasömn. Den ska förstås inte sova i hundra år, men undvik att väcka den med en kyss i åtminstone en månad, gärna mer. Nästa gång du plockar fram manuset ska du se på det med nya ögon. Då är du redo att gå igenom det med redigeringspenna.

Räkna med att lägga ner minst lika mycket tid på redigering som du lagt ned på att skriva råmanuset.

Om du skickar ditt manus oredigerat till förlag, kommer det att märkas och du kommer att få refuseringar. På förlagen kommer du verka slarvig, och det vill du inte. För då finns risken att du får tillbaka manuset oläst, tillsammans med ett “Tyvärr har vi inte möjlighet att ge ut ditt manus.” Och du vill ju inte få refuseringar för att du varit lat och slarvig. Se därför till att du redigerat ditt manus ordentligt.

Varsågod, hämta min gratis guide om redigering!