Gestalta fram handlingen

I vår fjärde workshop i Skrivmaskinen – Vägen till publicering tittade vi på gestaltning. Nu ska du få lära dig mer om gestaltning och hur du kan gestalta fram handlingen. För många som skriver känns ordet gestaltning laddat. Det upplevs svårt och krångligt. Måste man gestalta? Varför? Vilka vinster kan du göra genom att gestalta? Och hur går det till?

I mitt arbete som lektör och skrivcoach ser jag att det här är frågor många brottas med. Därför ska vi nu bena ut vad gestaltning är, hur det kan bidra till att stärka och bygga upp din roman och vara ett verktyg som trollbinder din läsare.

Tänk på hur ett barn kan komma hem från skolan och säga:

Mamma, Micke var dum idag!

Men vad betyder ordet dum? Dum säger ingenting, barnet måste förklara vad det innebär för att förstå vad som verkligen har hänt. Har Micke varit dum, och på vilket sätt i så fall? Vad exakt har Micke gjort?

När barnet förklarar i detalj, blir det gestaltning.

Gestaltning innebär att du visar, inte berättar – “Show don´t tell”.

Du tar med läsaren på en resa där denna blir medskapande i berättelsen.

På vår workshop redde vi ut begreppen:

-Vad gestaltning är

-Vad gestaltning inte är

-Varför gestalta?

-När ska man gestalta?

-När ska man i stället berätta?

-Hur vänder man berättande till gestaltning?

-Att inte gestalta för mycket

-Filterord och tomma ord

 

Vad gestaltning är

Gestaltning är till för att läsaren ska få tydliga bilder i huvudet. Genom att gestalta fram handlingen visar du steg för steg vad karaktären i din text gör. Du gestaltar genom karaktärens handling, tankar, repliker och specifika detaljer. Du kan också gestalta karaktären genom miljön, genom vad karaktären ser och hur den upplever miljön.

Är du ändå osäker om du verkligen har gestaltat, kan du ställa dig frågan “Är det här något kameran kan se?” Om svaret blir ja, har du gestaltat.

Gestaltning innebär att läsaren följer karaktären i en scen. Det skiljer sig alltså från att sammanfatta. Genom gestaltning upplever läsaren att hen är på plats och följer steg för steg vad som händer.

Du sätter alltså inte ord i munnen på läsaren, säger åt hen vad hen ska tycka. Du skriver inte “huset är vackert”, för då går du in som författare och tycker till. Istället ger du läsaren tillräckligt med information för att hen ska kunna dra sina egna slutsatser. Tycker läsaren att det här huset är vackert, baserat på hur du har beskrivit hur huset ser ut, det är då du uppnått att gestalta fram handlingen.

Vad gestaltning inte är?

-Du gestaltar inte om du berättar för läsaren vad han/hon ska tycka eller tänka.

-Gestaltning är inte att sammanfatta ett skeende istället för att skriva det i scen.

-Gestaltning är inte att beskriva på vilket sätt någon säger något.

Skriver du “Kalle är sur” får läsaren inte uppleva det själv baserat på vad Kalle gör, säger eller tänker.

Skriver vi “I går dog Kalles dotter och han grät”, kallar jag det för “mini-gestaltning”.

Något är känslosamt och vi har använt ordet “grät” istället för ledsen, men för att det ska bli gestaltning krävs mer. Vi måste utgå ifrån känslor när vi gestaltaltar. Stora känslor kräver att gestaltningen får ta mer plats i texten.

 

Varför ska man gestalta?

Varför är det så viktigt att gestalta? Måste man gestalta?

Du måste inte gestalta, men vill du att läsaren ska bli känslomässigt engagerad behöver hen få bli medskapande i din text. Läsaren vill kunna ana saker, tänka själv och få en möjlighet att dra sina egna slutsatser.

När ska man gestalta?

Vi har i tidigare workshops pratat om att det är viktigt att karaktärerna har mål och motivation och att det finns en tydlig konflikt i berättelsen. För att läsaren ska förstå att något är viktigt för karaktären behöver du gestalta det. Även konflikt ska gestaltas. Du behöver visa hur personerna som är inblandade beter sig. Vad säger de när de grälar? Vad tänker karaktären? Hur agerar de sinsemellan?

Gestalta fram handlingen, bygg ut historien i scen (lär dig med om hur du skapar en scen genom att hämta min gratis pdf Att skriva scener här). Du kan också med fördel få karaktären att interagera i miljön. Om du till exempel visar att karaktären befinner sig i sitt hus, kan du visa hur hen sätter sig i den slitna soffan eller öppnar kylen där handtaget är trasigt. Du räknar inte bara upp detaljer. Det är bättre att låta karaktären röra sig i rummet medan du visar upp miljön.

En “grundregel” är att om något är viktigt i historien gestalar du det extra noga. Därför ska du inte gestalta alla händelser för mycket, då lurar du läsaren att tro att det är viktigt fast det har mindre betydelse.

När man gestaltar är det också vanligt att man använder liknelser och metaforer. Det är ett bra sätt att få en egen ton på berättelsen. Använd dock inte mer än en metafor per sida, annars kommer det att sticka i ögonen på läsaren och tappa sin “magi”.

När ska man berätta istället för att gestalta fram handlingen?

När du skriver ditt råmanus handlar det om att skriva och få ur sig berättelsen. Då behöver du inte fastna i gestaltning, utan det är okej att bara berätta. När du sedan går in och redigerar kan du titta efter var du kan gestalta mer.

Ett tips från mig som skrivcoach är att du gestaltar i en hel redigeringsomgång. Gå igenom manuset och bygg ut med gestaltning och endast gestaltning. Peta alltså inte i en massa annat under denna redigeringsomgång.

Eftersom målet som dina karaktärer har (och då speciellt målet som din huvudperson har) alltid ligger framåt i historien och sträcker sig över en hel bok, kan det vara svårt att gestalta. Därför är det viktigt att du också berättar vad din huvudperson har för mål. Berätta om vad målet är tidigt i historien, låt det vara tydligt för läsaren. Likaså i scenerna, berätta vad det är karaktären vill. Läsaren vill veta vad karaktären kämpar för.

Om det är någon detalj i historien som behöver vara med av logiska skäl, men inte i övrigt är så viktig,  fungerar det att berätta istället för att gestalta.

Scenövergångar behöver inte heller gestaltas. Berätta om du behöver förklara något för läsaren innan du kliver in i själva scenen och börjar gestalta.

Om du behöver upprepa viktig information, som har gestaltats tidigare, ska du inte gestalta igen,  då räcker det att berätta.

När du behöver snabba upp tempot, i till exempel en actionscen, ska du inte gestalta för mycket. För mycket gestaltning drar ner på tempot.

Hur vänder man berättande till gestaltning?

Om du läser igenom din text och upptäcker att du inte har gestaltat så mycket som du borde, kan du leta efter möjligheter att ersätta berättande med gestaltning.

Har du sammanfattat text och inte skrivit i scen?

Till exempel: “Kalle dödade sin pappa”. Det är en viktig händelse i historien. Där behöver du gå in beskriva steg för steg hur det gick till.

Det är också vanligt att ge läsaren en slutsats. I slutsatsen går du ur karaktärens perspektiv och berättar vad läsaren ska tycka. T.ex. “Kalle grimaserade mot sin pappa. Han tyckte inte om honom.” Här kan du istället för att skriva ut det, visa läsaren hur Kalle beter sig mot sin pappa, så att läsaren förstår att Kalle inte tycker om sin pappa.

Leta efter abstrakt språk i din text. Till exempel: “Han kollade om hon levde”. Här behöver du beskriva steg för steg hur det gick till när han kollade detta. Kanske han böjer sig intill hennes mun för att känna om hon andas, lägger fingrarna mot hennes handled för att känna efter pulsen, osv.

Kolla också efter bakgrundshistoria som du skriver (ofta) med ordet “hade”. Har du skrivit en text som innehåller mycket återberättande och vill bli av med det men ändå ha kvar en del av den viktiga informationen? Här kan du till exempel väva in bakgrundshistoria i dialog. Men tänk på att ta det i lagom dos, du vill inte att det blir info-dump där karaktärerna sitter och berättar för varandra om saker de redan vet.

Om du använder mycket adjektiv och verb, kan du se över om du kan byta ut vanliga verb till något mer gestaltande, ett starkare verb. I stället för springa fort kanske rusade. I stället för att skriva “det var ett stort hus” skriver du “det var en villa med sjutton rum”.
Känsloord kan vara svåra att gestalta, men utmana dig själv att göra ett försök. Hur beter sig någon som är förvirrad? Vad säger hen? Vilket kroppsspråk använder hen? Vad tänker hen?

Alla känsloord behöver gestaltas så mycket som möjligt.

Om det är något väldigt känslomässigt ska man visa vad som händer, vad gör personen, visa steg för steg tillsammans med tankar.

Du vill ha handling, inre tankar och/eller dialog.

Att inte gestalta för mycket?

Det finns risk att gå till överdrift med gestaltning och det vill man inte göra. Gestaltning saktar ner tempot i berättelsen. Ju mer du beskriver något, desto viktigare tror läsaren att det är. Du vill bara gestalta det som är viktigt. Gestalta inte varje liten detalj i all oändlighet, då börjar du överbeskriva. Läsaren vet hur det går till när en människa reser sig från en soffa, hen behöver inte läsa en sida detaljerat om hur det går till.

 

Filterord och tomma ord

En viktig sak att gå igenom vid redigering är filterord och tomma ord. När du stryker dessa (eller många av dem som inte behövs) lyfter din text, blir tydigare och lättare för läsaren att ta till sig. I min gratis pdf 60+ frågor och tips inför redigering hittar du massvis med filterord och tomma ord som du ska söka efter när du redigerar. Hämta den här.

Exempel på filterord är: känner/kände, beslutar/beslutade, vet/visste, ser/såg, tror/trodde, vill/ville.

Exempel på tomma ord är: lite, mycket, stor, verkligen.

Filterord skapar en distans mellan läsaren och karaktären. Tomma ord är bara abstrakta och fyller ut texten.

Hur ska man då få bort filterord?

Sök igenom din text efter filterord eller tomma ord. Markera dem och fundera hur du kan skriva om dem till gestaltande text istället. Eller så fungerar det att enbart stryka dem.

Min förhoppning är att du har fått en tydligare bild av vad gestaltning är och inte räds att använda det här verktyget. Hur mycket du vill gestalta i din roman avgör du själv. Olika författare väljer att gestalta olika mycket. Det vanliga är dock att man gestaltar för lite. Tänk därför på att ju känslomässigare något är för karaktären, desto fler sidor behövs för att läsaren ska känna att det är viktigt.