I workshop nummer tre i Skrivmaskinen – vägen till publicering var det dags att jobba med romanens struktur. Hur bygger du upp dynamiken i själva berättandet? Hur skapar du en plattform för dina karaktärer att hålla läsaren i ett järngrepp genom hela din roman?

Ordet struktur låter som ett “regelverk”, tycker en del människor. En del är rädda att inspirationen ska gå förlorad och att det egna verket ska likna någon annans. I vår workshop tittade vi dock på alla fördelar med att jobba med romanens struktur och hur struktur kan bli ett verktyg för dig att komma i mål med din historia.

Om du inte vet vart din berättelse är på väg är det lätt att få skrivkramp. Att ha en berättarstruktur att utgå från kan därför hjälpa dig att få koll på vart din historia är på väg. Säg att du ska skriva cirka 80 000 ord. Det motsvarar 250-300 datorsidor, men du har bara en bild av två saker som ska hända. I övrigt är du osäker. Här kan struktur vara ett verktyg för dig. Du kan få tankar som hjälper dig att bygga upp din roman. Genom att du blir medveten vilka olika typer av saker som behövs för att bygga en historia, blir det lättare att bygga den med hjälp av strukturen.

Det finns olika berättarstrukturer men de flesta bygger på liknande principer. I den här workshopen valde vi att fokusera på den allra vanligaste – den klassiska treaktstrukturen. Akt 1, akt 2 och akt 3. Väl beprövad av många kända författare.

Häng med och se hur den kan hjälpa dig att bygga romanens struktur!

Första akten

Om din roman är av normallängd, 80 000 ord, brukar första akten vara cirka 20 000 ord, vilket är 25 procent av historien och motsvarar cirka tolv scener. Vi tänker att varje scen i snitt är 1 500 ord.

I första akten är det av största vikt att fånga läsaren. Du vill också att läsaren ska få veta vad berättelsen handlar om, samt lära känna din huvudperson.

Därför består första akten av följande:

-Kroken

-Öppningsscen

-Status Quo

-Katalysator

-Debatt

Kroken ska fånga läsaren. Kroken kan vara första meningen, första stycket eller första kapitlet. Det kan också vara prologen. Du vill här att läsaren blir nyfiken och kanske ställer sig frågan: Vad ska hända nu? Varför gör den här personen på det här viset? Det viktiga är att läsaren fångas av något och det det finns ett intresse som gör att hen läser vidare.

Hinta om något spännande som ska hända, något som har hänt eller inled med en konflikt, gärna mellan två personer. Du kan också inleda med dialog (även om det inte är jättevanligt). Om du väljer att börja med dialog är det viktigt att det är något som händer nu. Dialogen ska inte handla om att återberätta.

Du kan också kroka din läsare genom något som kallas “in medias res”. Detta är en vanlig del av romanens struktur och innebär att du inleder med en scen som du har plockat från ett senare tillfälle i boken (framtid). Det händer något hemskt och läsaren undrar “vad är det som händer?” I scenen som sedan följer kastas man tillbaka i tiden. Läsaren får då följa de här personerna och vet vad som är på väg att hända. Det här är ett vanligt grepp i filmer.

Öppningsscenen ska vara en scen där du visar huvudpersonen och dennes brist (läs mer om karaktärsbrist här). I romanens sista del visar du hur huvudkaraktären blivit av med denna brist. I öppningsscenen föder du alltså ett startskott för en utveckling hos karaktären. Öppningsscenen ska inte vara sammanfattande utan utspela sig här och nu, steg-för-steg.

I de första scenerna och kapitlen ska du generellt inte heller ha med mycket bakgrundsinformation. Läsaren vill se vad som händer “här och nu” och inte vad som redan har hänt.

Status Quo betyder att det inte sker någon förändring i första akten. Efter att läsaren har fastnat på kroken, låter du läsaren lära känna din huvudkaraktär. Du ska också introducera de andra karaktärerna och antagonisten.

Som lektör och skrivcoach ser jag en vanlig miss många gör när det kommer till romanens struktur. De väljer att hemlighålla vem antagonisten är. Som läsare vill jag veta, eller åtminstone kunna gissa, vem är antagonisten är. Det allra viktigaste är att antagonisten inte bara dyker upp i en scen på slutet av historien, eller bara är en person som man fått höra talas om (och kanske knappt minns). Det här är särskilt viktigt att tänka på i spänningsromaner och deckare. Annars riskerar du förlora läsaren.

Du behöver också visa att din huvudperson har ett mål, vad som motiverar honom eller henne. Det har vi pratat om i karaktärsutveckling. Miljön är också viktig för att visa var din historia utspelar sig. Särskilt viktigt om du skriver fantasy eller historiska romaner.

Katalysatorn behöver också vara med i akt 1. En katalysator kommer ofta 10-12 procent in i berättelsen. Men den kan också komma tidigare. Det är här din historia startar “på riktigt”. Katalysatorn är en händelse som drar igång historien. Läsaren undrar nu hur huvudpersonen kommer att reagera på det som händer.

Det är en fördel om läsaren hinner lära känna huvudpersonen lite innan. Katalysatorn ska göra att läsaren blir intresserad av karaktären. Katalysatorn är också kopplad till “story-frågan”. Denna fråga är den stora fråga som läsaren ställer sig när hen läser din text. Ett exempel på story-fråga kan vara: “Kommer mamman att få tillbaka sin kidnappade dotter”?

Debatten innebär att din huvudkaraktär funderar på hur han eller hon ska göra. Huvudkaraktären för en debatt med sig själv. “Vill jag göra det här eller inte?” Människor vill generellt inte förändras och genom katalysatorn tvingas huvudpersonen resonera för- och nackdelar med sig själv. Debattens syfte är att få läsaren att fundera på hur karaktären kommer att välja. Huvudkaraktären behöver här fatta ett beslut som gör att berättelsen rör sig framåt till akt 2.

Andra akten

Denna akt är dubbelt så lång som akt 1 (och dubbelt så lång som akt 3). Den utspelar sig under 25-75 procent av din roman, vilket motsvarar cirka 24 scener.

Akt två kan med fördel delas upp i två delar, där jag kallar den första delen (innan mittpunkten) för Akt 2 – del 1 och delen efter mittpunkten för Akt 2 – del 2.

Huvudkaraktären har nu gått vidare från sitt icke-föränderliga liv. Nya saker sker. Karaktären kanske flyttar, byter jobb eller inleder nya relationer. Saker blir annorlunda och mer börjar hända. Det första som brukar hända är att B-historian tar fart. Det kan vara att en ny person dyker upp som ska hjälpa huvudpersonen att bli av med dennes brist.

En viktigt del av akt 2 är att visa att huvudpersonen kämpar för att nå sitt mål, men möter motstånd. Problemen blir värre och värre. Men det ska inte bara vara motgångar. Det måste hända något positivt också. Det går alltså lite upp-och-ner, men mestadels ska din karaktär kämpa.

Mittpunkten, 50 procent in i historien, är en strukturell del som nästan aldrig rubbas.  I mittpunkten händer något storslaget som vänder på historian. Testa att kolla detta i filmer som du tittar på. Jag och min man brukar roa oss med det: “Där var mittpunkten!” och sedan kolla om vi har rätt. Riktigt bra mittpunkter i filmer hittar du i ex. Gone Girl, Psycho och Jaws.

Innan mittpunkten kastas mycket åt huvudpersonen. Antagonisten styr det som händer, medan huvudpersonen bara reagerar på det som sker. Efter mittpunkten blir huvudpersonen mer aktiv. I andra halvan av andra akten, också cirka tolv scener, närmar sig antagonisten. Antagonisten blir starkare och huvudpersonen får mer problem.

Om det har varit övervägande positiva saker i första halvlek ska det vara mest negativa saker i andra halvan. Och tvärtom. Har det varit väldigt mycket negativt fram till mittpunkten, ska det vara fler positiva saker som händer för huvudpersonen efter mittpunkten. Detta är bra att ha i åtanke för att inte få en historia som är helsvart eller att det är för mycket positivt och aldrig blir någon kamp.

Tredje akten

Detta är de sista 25 procenten av historien. Akt tre består av cirka 12 scener, om din roman är 80 000 ord.

Här bör följande ingå:

-“Allt är förlorat”

-“Dark Night of the Soul”

-Klimax

-Slutscen

“Allt är förlorat” innebär att huvudpersonen når botten och förlorar något han eller hon vill ha. Allt är förlorat är också sammankopplat med det engelska begreppet “Dark Night of the Soul”. Huvudpersonen börjar reflektera över det som hänt (i historien) och inser att något behöver förändras. Huvudpersonen själv behöver förändras för att nå sitt mål. Hen behöver förändras på det sätt att hen blir av med bristen som hen lever med (eller att denna brist blir mindre framträdande).

Klimax återfinns cirka 80 procent in i historien. Klimax är historiens upplösning där huvudpersonen och antagonisten gör upp. Huvudkaraktären kämpar och kämpar och vinner till slut eller lyckas inte vinna. Efter klimax knyter du ihop alla trådar. I hela din roman lägger du ut en massa trådar som ger läsarna förväntningar och i akt 3 behöver du knyta ihop dem.

Slutscenen ska visa att din huvudperson har utvecklats och att han eller hon har blivit av med bristen, eller att bristen har minskat. Det ska ha skett en gradvis utveckling. Läsaren ska, genom att du har gestaltat, kunna se att huvudkaraktären har genomgått en utveckling.

Två tips från din skrivcoach:

-Har du fler perspektivpersoner gör du lättast i att bygga en struktur för varje person, men alla punkter i romanens struktur behöver inte vara med.

-Växling av tidsperioder kräver också sin berättarstruktur. Här kan du välja att arbeta med en struktur för varje enskild tid, eller använda EN struktur för de olika tiderna.

Struktur är något som kan hjälpa dig och din berättelse. Många är, som jag skrev inledningsvis, rädda för att struktur ska leda till att alla historier blir likadana. Men även om du använder en liknande struktur som en annan författare betyder det inte att din historia kommer att bli likadan som den författaren historia. Tänk bara så många romaner det finns där ute, och hur otroligt många av dessa som är uppbyggda på exempelvis treaktstrujturen.

I vår workshop gjorde vi en liknelse mellan struktur och att bygga hus. När vi bygger hus behöver vi struktur för att hålla samman husen. För den skull ser inte våra hus likadana ut. Ju mer avancerade byggen, desto viktigare att det finns en struktur i botten så att huset inte rasar samman. Struktur är, som sagt, inte en regel du måste följa, utan ett hjälpmedel som du kan använda dig av.