Tua Burlin ville under flera år skriva en bok. 2022 debuterade hon med Konungens sändebud. Hon bor i Sundsvall och arbetar som chef för en affärsavdelning på ett fastighetsbolag. 

Bokslukare och språkälskare

Till skillnad från många andra författare skrev jag inte sagor och berättelser redan som barn, undantaget skoluppgifter när sådant var temat. Däremot var jag väldigt intresserad av svenska som ämne och hade en tidig hunger att lära mig ord och uttryck. Jag var en riktig bokslukare och övergick till att läsa vuxenböcker redan i åttaårsåldern.

När jag blev äldre tänkte jag ibland att det skulle vara roligt att själv skriva en bok. Vid något tillfälle fick jag en idé, provade att skriva några sidor, men texten blev platt och tråkig vilket fick mig att lägga ner projektet. Jag hade dessutom fullt upp med karriär och ett tidskrävande fritidsintresse: hästar och ridning.

Mitt första skrivrus

Sommaren 2014 lånade jag en massa böcker på biblioteket och plöjde dem under semestern. Tre av dem hade jag läst tidigare och visste att jag gillade, nämligen Simona Ahrnstedts historiska romanceböcker. När jag avslutat den sista visste jag, att om jag någonsin skulle skriva en bok vore det inom denna genre. Jag älskar romantik och historia så valet var tämligen enkelt.

Den sommaren började jag fantisera ihop en berättelse som utspelar sig på 1500-talet. Jag tänkte ut karaktärer för mitt kärlekspar samt vilka spännande äventyr de skulle råka ut för. På prov la jag fingrarna på tangentbordet och skrev i rent rus. Texten vällde fram och jag undrade varför jag inte gjort slag i saken tidigare. Att skriva var ju enkelt!

Tillnyktring

Efter ett hundratal sidor gick jag tillbaka till starten för att läsa mitt mästerverk. Vilken kalldusch! Även denna gång var texten platt och tråkig, och även denna gång la jag ner projektet. Men, det fanns en skillnad mot tidigare försök. Mina huvudkaraktärer Trond och Matilda vägrade låta sig glömmas bort. Med jämna mellanrum knackade de på, lite försynt, och frågade om jag verkligen tänkte lämna dem där mitt i äventyret jag skickat ut dem på.

Jag slog dövörat till, ända tills våren 2018, då jag fick Stephen Kings “Att skriva” i födelsedagspresent av en god vän som mindes att jag sagt att jag någon gång ville skriva en bok. Vid denna tidpunkt hade jag inte längre någon häst och möjligheten att fylla min fritid med ett annat intresse var lockande.

Verktygslåda för författare

Kings bok fick mig att inse att jag behövde lära mig hantverket innan jag tog mig an projektet igen. Trond och Matilda väntade tålmodigt medan jag studerade skrivråd på nätet. Under sommarsemestern väckte jag liv i deras historia men från en annan anfallsvinkel. Jag skrev långsamt, mödosamt, mejslade fram handling, gestaltning, miljö, dialog och karaktärer på ett mer genomtänkt sätt än fyra år tidigare då texten forsat fram likt en vild vårflod. Förtjust insåg jag att jag faktiskt kunde åstadkomma någonting som påminde om det man läser i en tryckt bok.

Jag skrev hela semestern och belönade mig själv för mitt flit genom att anmäla mig till en skrivkurs. Under hösten, vintern och våren gick jag hela fyra skrivkurser, under vilka jag fortsatte att skriva mitt manus Konungens sändebud. Det var oerhört lärorikt att få feedback av kursledare och deltagare. Pepp och goda råd hjälpte mig att orka vidare.

En bok blev två, sedan (snart) tre

Berättelsen växte och jag insåg att den behövde åtminstone två böcker för att få plats. Jag tänkte ut ett lämpligt delslut och gnetade på mot målet att färdigställa det första manuset.

Hösten 2019 skickade jag det till flera förlag men fick enbart refuser. En var positiv och lyfte fram manusets många förtjänster, vilket sporrade mig att skriva om det efter inspel från en skicklig lektör. Jag fortsatte att anlita henne i rollen som redaktör under omarbetningarna, något som utvecklade mig enormt som författare. Jag skickade den omskrivna versionen till ett fåtal förlag och fick napp av Lind&Co, som ville ge ut boken i inbundet format, ljudbok och e-bok. Lyckan när jag fick erbjudandet är svår att beskriva i ord!

Förläggaren visste genom följebrevet att jag arbetade med en uppföljare och frågade om jag kunde tänka mig att skriva fler böcker i serien. Jag landade i att en trilogi vore lagom. Att skriva uppföljare till en debutbok är svårt, men i en serie har man fördelen av att redan känna sina huvudkaraktärer. Jag skrev råmanuset till Konungens ultimatum på bara fyra månader och i efterhand inser jag att jag bars fram av självförtroendet från antagningsbeskedet för den första boken.

Redigeringen blev enklare eftersom jag lärt mig oerhört mycket av den redaktör jag anlitat för första boken. Tvåan blev antagen strax innan jul 2021 och i mars 2022 var det boksläpp för ettan. Att hålla Konungens sändebud i handen för första gången var en svårslagen känsla! Även att lyssna på Gunilla Leinings fantastiska uppläsning var en riktig höjdpunkt.

Debutantåret

Jag har aldrig varit särskilt aktiv på sociala medier och eftersom jag förstod att det är bra att ha någon form av författarplattform, valde jag att ansöka om att blogga på Debutantbloggen. Bloggen startade 2008 av tre debutanter som efter ett år lämnade över stafettpinnen till nya debuterande författare. Den har sedan gått “i arv” vid varje årsskifte. Mitt bidrag till bloggen har varit att berätta om min författarresa, hur jag gjorde för att vända motgång till framgång samt att ge skrivtips och en inblick hur det går till bakom kulisserna när man väl blivit antagen av ett förlag.

Mina blogginlägg publiceras på tisdagar och om du vill hitta dem samlade kan du klicka här. Det är snart dags att utse nya bloggare för nästa år, så om du som läser detta släpper din första bok under 2023 och är intresserad av att dela med dig av debutantens glädjeämnen och vedermödor, gå in på bloggen för info om ansökan!

Själv ska jag fortsätta att hålla kontakt med läsare och skrivintresserade genom sociala medier. Du hittar mig på Facebook och Instagram. Jag har också en hemsida: www.tuaburlin.se.

 

Nutid och framtid

För närvarande pågår redigering av tvåan tillsammans med förlaget och därefter väntar korrekturläsning. Parallellt skriver jag på den tredje och avslutande delen i trilogin, Konungens befallning. Jag var naiv nog att tro att jag kan det här med skrivande efter två antagna böcker, men trean har visat sig vara en riktig utmaning. Kanske har självförtroendet gett vika för prestationsångest: jag vill ju att den avslutande delen ska vara bäst av dem alla! Men jag försöker att inte tvivla så mycket under råmanusfasen. Av erfarenhet vet jag att magin skapas i redigeringen, inte under “fulskrivningen” när berättelsen mejslas fram.

I mars ser jag fram emot nästa boksläpp. Så här fint blev omslaget för tvåan!

Några ord på vägen

Om du drömmer om att skriva en bok och bli antagen av förlag, så har jag några tips:

• Skriv det du brinner för, inte det du tror att “marknaden” vill ha! Det är svårt att orka i mål med ett manus om du inte själv gillar din berättelse.


• Lär dig hantverket, antingen genom kurser eller skrivsidor på nätet. Det sistnämnda har fördelen av att vara gratis medan skrivkurser ger dig interaktion med kursledaren och andra deltagare, vilket är värt en slant.


• Ta hjälp av testläsare! Välj sådana som vill din text väl och vågar komma med konstruktiv kritik. Bortse från råd och tips som inte passar din berättelse, men först efter att du begrundat inspelen ordentligt. Oftast ligger det ett guldkorn av sanning i varje omdöme.


• Om du har råd, anlita en duktig lektör för att lyfta ditt manus till sin bästa potential innan du skickar in till förlag. En gratisvariant är att byta manus med andra författare, men var då tydlig med vad du vill få feedback på, så blir det lättare för testläsaren att vara ärlig med vilka intryck texten ger och hur den kan förbättras.


• Ha roligt medan du skriver! Jag har märkt att detta är en bra kompass för scenens potential. Om det känns alltför motigt att skriva den, kanske den inte är intressant nog.

Stort lycka till med ditt skrivande!