Det där lät väl som en riktigt catchig titel, eller hur? Rätt ur en kvällstidning eller nåt. Men det är sant. De där två S:en har hjälpt mig enorm mycket i vägen till publicering, men också nu efteråt när jag försöker ta mig framåt i bruset av nya böcker och författare. Om du läser hela vägen till sluten på den här bloggen så lovar jag att du får med dig två enkla råd som känns bra. Deal?

Först kanske jag ska presentera mig. Jag heter Per E Åsberg och debuterade i maj med boken “Fångarna“, del ett i serien Messias-projektet, inläst av Jonas Malmsjö. Finns på en ljudbokstjänst nära dig (reklam, reklam). Jag har precis skickat in råmanuset på uppföljaren “Förrädarna” till mitt förlag (Bokförlaget Nona). Den kommer ut i mars är det tänkt och sedan blir det (minst) en del till i serien 2024. Ish. Just det, jag bloggar på Debutantbloggen också. Kika på den, vettja.

När jag inte skriver böcker är jag doktor i marknadsföring från Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och jobbar som marknadschef på ett stort, internationellt IT-bolag. Det betyder att jag har varumärken i blodet. Att jag är civilingenjör där under doktorstiteln betyder också att jag gillar statistik och data. Just de två sakerna – siffror och varumärken – är lite basen för det här inlägget.

Sanningen: var sann mot sig själv och läsaren

Vi börjar med det första S:et – sanningar. Vi som jobbar med reklam och varumärken vet att det är det viktigaste av allt: att vara sann mot sitt eget varumärke är grunden för lojalitet. BMW ska göra fina bilar, inte billigt skräp. Eldorados krosstomater ska vara billigast i hyllan, inte ha massa spännande smaker. Det kallas varumärkeslöfte och är det man lovar sina kunder.

Samma mekanik finns i skrivandet. Du som författare (blivande eller färdigbakad) kommer komma med ett sånt löfte till dina läsare, vare sig du vill eller inte. Dels lovar du att boken är bra nog att läsa, såklart, men den stilen du skriver i och de teman du tar upp blir till ditt varumärke. Det är svårt att skriva en blodig deckare och sedan följa upp med en feelgood på Österlen. Inte för att du inte kan – det kan du! – men för att dina läsare inte vet var de har dig. De förväntar sig ett visst språk, en viss kvalitet och viss tematik redan i bok två.

So what? Vad har det att göra med någon som är aspirerande? Den som inte blivit antagen ska väl inte behöva oroa sig för sånt flum, eller hur? Jo, det ska du, för den där Sanningen börjar med dig själv. Vad DU vill skriva. Jag känner till folk som tittar på vad som säljer, vad som toppar listorna, och försöker skriva något liknande. Det är en rätt smart strategi egentligen, men det blir jobbigt i längden att göra sig till. Tänk om du får ut den där boken när du gör som Läckberg, men egentligen vill du skriva komplexa karaktärsromaner som utspelas i Asien? Då blir det problem. Vad du vill göra och var du förväntas göra rimmar illa.

 

Det leder oss till sensmoral 1: skriv det DU tycker är roligt

När du blir utgiven, för det blir du om du inte ger upp, kommer det vara med en bok du gillade att skriva. Sen förväntas du följa upp med mer av detsamma, alltså det du älskar att skriva. Så fila inte på grejer som inte känns roligt ända in i själen, åtminstone på idéstadiet (det är ett jäkla meck ibland att faktiskt skriva boken, men det är en annan historia). Satsa på det du gillar. Var sann mot sig själv. Snegla inte på andra om det inte känns bra. Oroa dig inte för vad som är poppis nu. Du ska ju leda väg för nästa trend, ju! =)

Siffror: inse matematikens makt

Okej, det var första S:et. Nu till det andra: siffror. Alla vet att skrivande har med bokstäver att göra. Färre att siffror också spelar in. “Writing is a numbers game, dude.” Visst finns det dem som skriver ett manus, bara ett, och sedan blir antagna. Visst blir man avis? Var inte det. De har noll i bakfickan när de slår igenom. En bok i fingrarna är bara en bok. Du och jag som blir refuserade gång på gång har flera böcker i fingrarna och också en back log med rätt bra manus som råkade bli refuserade innan du blev antagen. De manusen kan du använda senare! Kanske blir ett av dem starten på din andra serie i framtiden?

Samma sak gäller antagningsprocessen. Det är en högst mänsklig process där folks tyckande avgör om du blir utvald. Hacken här är att spela på många hästar (förlag) och köpa nya lotter i spelet varje år (nytt/omskrivet manus). För varje gång du skickar in, för varje refus, så kommer du närmare utgivningen.

Jag har just nu fyra-fem manus i byrålådan som inte är utgivna. Ett av dem, mitt allra första, är faktiskt för dåligt för att bli något. Resten är bra (tycker jag). De är inte skrivna förgäves utan kommer jäklar anamma bli böcker förr eller senare. Det har jag med mig i ryggsäcken till förlag och agenter som vill samarbeta. Hon som blev utgiven i första försöket får sitta där och svettas när förlaget vill ha en uppföljare. Du och jag har mer i ryggsäcken.

 

Alltså lyder sensmoral 2:

siffror betyder något. Ju fler manus och ju fler förlag du skickar till, desto större chans att bli utgiven. Punkt.

Till sist …

Jaha, där har du mina två S.

Kom ihåg att skriva mycket, skriv det du gillar och oroa dig inte alltför mycket om du blir refuserad. Tänk dig en framtid där ett förlag frågar “vad vill du skriva härnäst” och att du plockar fram fler idéer, utkast och kanske hela manus som du gillar. Då händer det grejer.

Och jag beundrar dig som fortsätter skriva och jaga drömmen om att bli utgiven. Du gör ett hästjobb i det fördolda. En dag ska alla runt omkring få se vad du kan, men just nu är det din hemlighet. Du vet redan att du har vad som krävs för att bli författare. Nu ska bara resten av världen komma ikapp!

 

 

FLER INLÄGG FRÅN FÖRFATTARE OCH VÄGEN TILL PUBLICERING:

Har du fått refuseringar? Jättebra!

Från refuserad till författare på heltid

Mattias Edvardsson svarar på frågor

Skriva som terapi