Försvara din skrivtid med ditt liv. Men nu överdriver hon väl ändå? Eller?

Varje vecka pratar jag med författare och aspirerande författare som säger att de inte har tid att skriva. Men de vill inget hellre. Jag brukar fråga vad de gör när de inte hinner skriva en timme i veckan, eller två. Och när vi pratat om det ett tag, kommer de oftast fram till att de nog skulle kunna skriva lite om de inte tackade ja till allt det där andra: tv, fester, städning, långa matlagningar, osv.

För om man saknar tid till skrivandet måste man skaffa sig tid. Och det innebär att man måste välja bort något annat. Man måste säga nej till något för att säga ja till skrivandet. Och om man älskar att skriva och mår bra av det, då är det viktigt att man säger ja till skrivandet jämt, att man försvarar sin skrivtid. Jo, som om det vore ens lilla bebis. Eller ens stora kärlek. Ens liv.

Våga försvara din skrivtid

Att skriva har inte alltid setts med blida ögon. Idag är det dock mer okej att skriva, än vad det var förr. Men även idag finns starka åsikter om skrivande. Ska man vara författare, ska man minsann vara född till det. För fy sjutton om man plockar fram pennan och försöker sig på att skriva ner en skönlitterär text utan att ha talang. Då kan man lika gärna ställa sig i skamvrån resten av året.

Ska du vara berättigad att skriva, ska du minsann kunna konstruera meningar när du är tre år, och vid tio års ålder ska andra litterära personer med kunskap om litteratur se att du är en begåvning, en skrivande Mozart, ett geni. Helst ska du ge ut en bok innan du fyller arton, ja, allra helst innan du föddes.

De flesta har vi hört att man måste ha talang för att skriva. Du kanske till och med är en av dem som tycker att det är så. Eller ännu värre, tror att det är så. Och nu är du trettio år och har aldrig skrivit något annat än små berättelser under skoltiden, så givetvis måste du ju sakna talang. Ingen har ju någonsin sagt att du kan skriva.

Och att gå skrivkurs! Vad är det? Man kan väl inte lära sig att skriva? Antingen kan man skriva, eller så kan man det inte. Punkt. Så du går ingen skrivkurs, för hur skulle du våga berätta det för någon? Eller så smyger du runt och svarar lite svävande: “Jag går en litteraturkurs”, för det är lite mer accepterat, även om det förstås också bara är ett tidsfördriv som inte leder till något.

Din mamma kanske säger: “Du vet ju att ingen i vår familj är bra på att skriva.”

Och din fru frågar: “Men hur ska vi ha råd att bygga ut huset om du ska gå ner i arbetstid för att skriva?”

Plötsligt är du nittio år och önskar att du inte hade lyssnat på alla andra, utan följt din dröm. Du önskar att du inte hade låtit tiden rinna mellan dina fingrar, att du istället satt dig ner och skrivit ihop den där historien du alltid ville skriva.

Försvara din skrivtid och dina drömmar!

Försvara din skrivtid – Fuck talang!

Det är inte talang som gör att du skriver. Det är uthållighet, vilja och mod. Talang är förstås att vackert ord att svänga sig med. Och givetvis blir man glad om man får höra att man är begåvad och duktig på något. Men att säga att endast de som har talang kan skriva en roman är ungefär som att säga att endast de som kunde operera en katt när de var tio kan operera en människa när de är trettio. Hur många kirurger tror du opererade på katter i sin barndom?

Så, ingen i din familj har skrivit en bok. Eller en novell. Eller ens en vettig mening. Det betyder inte att du inte kan göra det. Försvara din skrivtid om det känns viktigt för dig. Talang skriver inte böcker. Sittfläsk skriver böcker. Med andra ord, du föds inte till författare. Du måste ständigt skriva och läsa och jobba hårt för att utveckla dig.

Nej, du kanske inte kan bli nya Selma Lagerlöf eller Ernest Hemingway. Men ja, du kan definitivt bli bättre på att skriva, till och med grymt bra om du kämpar och försvarar din skrivtid!

Omge dig med människor som stöttar, överge övriga

Okej, bara för att farfar inte förstår varför du sitter inne och skriver en solig dag, behöver du inte säga upp kontakten med honom.

Men välj dina vänner med omsorg. Och dina bekanta. Ja, till och med din familj. Du vill inte ha en vän som drar ner dig, som säger att du inte kan skriva och att du är mycket duktigare som städerska. Inte heller vill du ha en make som står bakom din rygg när du skriver och skrattar åt dina klumpiga meningar. Du vill inte ha en pappa som hela tiden tjatar om att du borde jobba mer, så att du tjänar lika mycket som hans vänners barn gör.

En viktig ingrediens för att våga satsa på det man tycker om är att ha familj, vänner och bekanta som förstår det man gör och vill en väl. Du vill inte ha personer i ditt liv som skrattar dig i ansiktet för att du råkar vilja göra något som de aldrig skulle ha gjort.

Så, ja, du ska försvara din skrivtid med ditt liv. Men det betyder inte att du ska behöva slåss med näbbar och klor varje dag för att få skriva. Dina närmsta ska ha en förståelse för ditt arbete, så att du inte alltid behöver försvara din skrivtid. All din energi ska inte gå åt till att kriga för det du älskar.

Om du har vänner eller familjemedlemmar som inte respekterar det du gör, prata med dem och berätta att du inte uppskattar deras attityd. Kan de inte acceptera det, borde de kanske inte få vara en del av ditt liv.

 

Brödjobbet

I dagens samhälle förväntas det att alla ska jobba, helst heltid. Många pendlar till sina jobb. Det innebär att man kliver upp kl 06 på morgonen och kommer hem kl 18 på kvällen, eller ännu senare. Och jobbet slutar inte där. Middagen ska lagas, barnen ska läggas, hunden ska rastas. De som orkar skriva efter det är närmast mytiska figurer. Men ja, de finns.

Själv är jag dock inte en av dem. På den tiden jag jobbade heltid var det krasch på soffan när jag kom hem. Helgen gick åt till att strosa runt i morgonrock och vila; att skriva fanns inte på kartan. Jag saknade skrivandet så enormt. Att jag också jobbade med något som inte alls var kopplat till skrivande eller text på något sätt, gjorde inte saken lättare. Jag trivdes inte alls. Men att säga upp sig från jobbet är en chansning som få vill ta, för pengar behöver man ju för att överleva.

Hur gör man då?

Jag började med att gå ner i tid på mitt dåvarande jobb. Den möjligheten finns förstås inte alltid, och då är enda valet att byta jobb. Eller ta tjänstledigt. Du har t.ex oftast, enligt studieledighetslagen, rätt till tjänstledighet från ditt jobb om du studerar. Och det finns massvis med skrivarkurser som du kan läsa. Kanske kan du ta tjänstledigt på halvtid ett år, och läsa en skrivkurs på halvtid.

För egen del insåg jag efter att tag att mitt dagliga jobb tog för mycket energi och att enda chansen att skriva var att byta jobb. Jag kom fram till att jag vill jobba med något som jag mår bra av och som ger mig energi, istället för att dränera mig. Valet var givet: att jobba med text.

Men även om jag jobbar med text kan jag inte jobba på heltid, för då skulle jag inte ha tid att skriva något själv. Så jag försöker att hålla nere kostnaderna på andra sätt.

 

Dom Pérignon eller Cava?

Om du går ner i arbetstid, tar tjänstledigt eller säger upp dig, måste du förstås dra ner på kostnaderna (om du inte råkar ha ett fylligt sparkonto). Det finns ofta något man kan dra ner på.

Bestäm dig t.ex för att du inte ska köpa några kläder på ett helt år, bara använda de du redan har. Kanske kan du till och med sälja en del av dina kläder? Har dina barn vuxit ur sina kläder? Handla på loppis. Gå inte ut och ät var och varannan dag. Köp istället hem mat och laga den. Gör storkok! Köp en cava istället för en Dom Pérignon. Odla egna grönsaker om du har möjlighet. Handla mat som är på extrapris. Köp endast de böcker du absolut vill ha, låna resten. Sälj de böcker du läst. Undvik att uppdatera till senaste mobilen. Tona håret hemma. Klipp dig själv, eller våga låta någon annan i familjen göra det (min man klipper mig). Res mer sällan, eller till billigare ställen.

En av de stora utgifterna i dagens samhälle är bilen. Behöver du den? Bor du på landet och pendlingsmöjligheterna är begränsade, är svaret förstås givet. Men finns det möjlighet att pendla? Då kanske du kan sälja bilen och istället åka buss eller tåg. Och under tiden du pendlar kan du skriva, på laptop eller i en skrivbok. Missa inte möjligheten att utnyttja väntetider till att skriva och tänka på ditt skrivande.

Fundera på hur du kan dra ner på dina kostnader, så att du kan gå ner i arbetstid och få tid till att skriva.

 

Lada eller slott?

Hur du bor kan förstås avgöra om du kan gå ner i tid eller inte. Att bo på landet är närapå alltid billigare än att bo i stan. Att bo på liten yta är förstås billigare än att bo på stor yta.

Jag har aldrig gillat att bo i lägenhet, speciellt inte i lägenhet där väggarna är så papperstunna att man kan höra grannen fisa. Ändå har jag bott i lägenhet i nära tjugo år. För det är ju billigare än att bo i hus, vanligtvis i alla fall. Men jag längtade verkligen efter den lugn och ro man får i ett eget hus, och möjligheten att kliva ut genom dörren och vandra runt i en trädgård.

Så jag funderade på hur jag skulle kunna skriva mer men ändå kunna bo i hus. Och lösningen fanns. Genom att flytta in i ett Tiny House, hus på hjul.

Här kan du läsa en artikel i Allas om livet i ett Tiny House.

Jag och min man sålde vår lägenhet i stan och flyttade ut på landet, där vi bor i ett Tiny House på 32 kvm. Så nu kan jag bo i hus, ha en trädgård, skriva och jobba med det jag älskar: att skrivcoacha andra författare och hjälpa dem med med deras manus genom bl a. lektörsläsning och redaktörsläsning.

Författaren Petronella Simonsbacka har ställt några frågor till mig om Tiny House, skrivande och att jobba med andras texter. Här kan du läsa det.

I min Facebook-grupp TINY HOUSE SKÅNE kan du också komma och säga hej, se mer om hur det är att bo i Tiny House och ställa frågor.

Vad måste du ha i ditt liv? Vad kan du offra?

Detta kan vara de viktigaste frågorna du ställer dig själv. Finns det saker i ditt liv du absolut inte vill leva utan, saker som får dig att må bra och som, om du skulle plocka bort dem, skulle få dig att må uruselt? Du ska förstås inte plocka bort sådant som får dig att må bra. Du ska plocka bort sådant som du kan undvara, för att föra in annat i ditt liv, i detta fall mer skrivtid.

Jag har redan skrivit om saker du kan plocka bort: människor som inte stöttar dig, eller rent av trycker ner dig; jobb som tar din energi; den där Volvon som drar grymt mycket bensin; huset på 150 kvm eller lägenheten i stan; dyra kläder, smycken, smink, viner, utekvällar och ständiga restaurangbesök; semesterresor; senaste mobilen, datorn eller TV:n.

Bara du vet vad du är villig att ge upp för att få mer skrivtid.

Sätt dig ner och gör en lista.

Hur mycket pengar behöver du varje månad för att klara dig ekonomiskt? Vad använder du dina pengar till? Kan du minska kostnaden någonstans? På kläder? Bilen? Kan du flytta? Kan du dra in på resandet, resa en-två gånger per år istället för tre?

Vad kommer du fram till med hjälp av din lista? Hur mycket skulle du kunna gå ner i arbetstid? Redan 25% är bra. Där har du tio timmar varje vecka när du kan skriva istället för att brödjobba. Dags att prata med chefen! Säg som det är, du vill gå ner i tid och satsa på dig själv och ditt skrivande ett tag. Det är inte omöjligt att det går att lösa. Om inte, finns det möjlighet för dig att ta tjänstledigt en period, kanske inte nästa vecka, men inom en snar framtid?