Min resa till författare

Författare är nog ett av de få yrkena som egentligen inte är ett yrke. Eller i alla fall inte förrän du har haft ditt genombrott. Fram till dess är det många som skriver på fritiden.

Skrivande personer får ofta frågan hur de har tid och ork. Svaret är att det mest handlar om prioriteringar, kämpaglöd och vi gör ju faktiskt något vi tycker om. Det är som en hobby, fast lite mer på allvar tycker jag. Målet, i alla fall för mig, är att en dag kunna sitta med författandet på heltid. Det är så himla roligt att förlora sig i sin text.

Från bokidé till boklansering

“Från bokidé till boklansering” hette projektet som jag spontant ansökte till i september 2020. Det här dåliga självförtroendet som de flesta skrivande personer lider av, har även jag. Jag hoppades innerligt att jag skulle bli antagen, att det skulle kunna bli min chans, en spark därbak för att äntligen bli klar.

Men det blir sällan som man tänker sig. Jag har ansökt till saker förr och inte blivit antagen. Så jag fortsatte med livet som vanligt. Bland annat skulle bottenvåningen renoveras i oktober och jag hade försökt bli gravid i några månader.

 

Hjärnan är lite knäpp ibland

Redan som barn fantiserade jag och dagdrömde jämnt. Jag lyssnade på mina ljudbokskassetter om och om igen. Mamma introducerade mig till väsen, andra världar och det magiska. Något som jag fastnade för rejält. Tack mamma!

När jag började cykla var jag livsfarlig. Jag tänkte alltid på annat och glömde ofta bort var uppmärksamheten egentligen borde vara.

I grundskolan läste jag mycket sagor för att de var lagom långa. Jag läser otroligt sakta och hann sällan med en hel bok innan belåningstiden på biblioteket var slut.

Om jag inte minns fel så var det först i högstadiet som jag vågade fråga lärarna om jag kunde få skriva en berättelse istället för att läsa och recensera boken vi fick i läxa. Något gjorde dock att jag inte vågade ta mina texter längre än så. Jag fattade nog inte att jag kunde göra mer med dem.

Men så en dag, året jag fyllde trettio, bestämde jag mig. Jag skrev ner tankarna som for runt i huvudet och då ramlade polletten ner.

 

De gyllene beskeden

Dagarna gick och i början av oktober 2020 kom mailet. “ Vi vill med glädje anta ditt manus till projektet!” Jag kunde inte tro mina ögon. Äntligen fick jag chansen att förverkliga drömmen.

Boken jag skrev när jag var trettio blev refuserad, med all rätt. Den har mycket att önska. Men jag gillar kärnan i den och ska definitivt sätta mig med den någon gång igen. Efter den boken påbörjade jag många andra idéer men livet kom alltid emellan. Istället för att försöka sätta mig in i de gamla idéerna började jag alltid på en ny.

Boken jag introducerade för projektet “Från bokidé till bokmässa” hade jag börjat med i januari. Den kändes rätt och jag hade skrivit ungefär en tredjedel av boken redan. Jag vågade satsa. Projektet startade kort efter det.

Och sedan kom livet i vägen igen.

Huset var i oordning för att renoveringen hade börjat. Och så kom de efterlängtade sträcken på provstickan. Jag var äntligen gravid.

Att välja genre – Fantasy

Det har alltid varit självklart för mig vad jag ska skriva i för genre. Mina bokhyllor innehåller säkert till nittio procent fantasy. Jag älskar äventyr, magi och det oväntade.

Andra genrer följer ofta ett mönster. Det gör förvisso fantasy också men där finnas alltid något nytt. Till exempel hur magin fungerar, vad det finns för olika varelser och vad karaktärerna är för något eller hur världen är uppbyggd.

Fantasy är som att långsamt öppna en present. Sida för sida innehåller nya överraskningar och du slungas djupare ner i det oanade. Fantasy är något som verkligen bryter vardagen. Och att skriva fantasy är så otroligt roligt, för du måste inte hålla dig till det alldagliga. Du kan i princip hitta på vad du vill. Det svåra är ibland att förstå att du kan bryta normer och att lyckas kliva utanför det normala.

 

Den krokiga vägen till en färdig bok

När gravidbeskedet kom tänkte jag att det inte borde göra någon skillnad. Jag ska väl kunna skriva klart min bok. När kroppen blir tung kommer jag säkert ändå bara sitta. Då är det bra att ha något att pyssla med samtidigt.

Men riktigt så är det inte. I tre månader mådde jag konstant illa. Och att må illa så länge gjorde att humöret och orken svängde. Jag funderade många gånger på att dra mig ur projektet. Ändå fortsatte jag varje dag. Drömmen var ju så nära.

Till slut var manuset äntligen klart. Det var nervkittlande att skicka manuset till lektör för första gången. Jag tog några segerskutt och andades äntligen ut.

 

Eget företag och tusen beslut

Men segern var inte långvarig. Nu var det dags att göra allt annat som jag hade skjutit på i projektet. Och först då förstod jag vad jag hade gett mig in i. Ansökan hade varit impulsiv och jag trodde som sagt inte ens att jag skulle få en plats. Men nu var det helt plötsligt dags att starta ett företag. För tanken var att ge ut boken via eget förlag.

Naivt trodde jag nog att projektet skulle hjälpa oss med mer än bara information. Nu stångades jag plötsligt med frågor som Vilken bolagsform ska jag välja?, Vad ska företaget heta?, Hur ska omslaget se ut?, Vilket bokformat ska jag ta?, Vilken tryckmetod vill jag använda?, Vad ska mitt pressmeddelande innehålla? och Var och hur vill jag marknadsföra mig?

Jag trodde jag skulle bli galen. Jag ville ju bara skriva en bok. Men illamåendet hade slutat och jag orkade mer igen. Jag tvingade mig igenom alla moment.

 

Ny energi

När mailet från lektören kom med första beskedet fick jag ny energi. Till min förvåning stod det positiv och matnyttig information. Att jag var trött syntes i texten. Jag upprepade ord och meningar och gestaltningen behövde bättras på. Men manuset blev inte totalsågat.

Nu var det ingen tvekan längre. Med lite finputs skulle boken bli till. Att få hjälp av en lektör och redaktör gjorde underverk. Det var kul och välbehövligt att få feedbacken.

 

Bebis-dags och äntligen lugn och ro

Sen kom sommaren, värmen och några extra kilo. Under normala omständigheter hade sommaren varit kanon. Men graviditeten gjorde att jag svullnade upp till säkert dubbel storlek. Värme var jobbigt. Jag orkade inte sitta, ligga eller stå. Satt jag vid datorn för länge svullnade mina ben och fötter så mycket att det gjorde ont.

På något vis tog jag mig ändå igenom alla redigeringar och allt med det nya företaget. Samtidigt som jag fortfarande arbetade fulltid på mitt “riktiga” jobb.

När dottern skulle komma hade jag hunnit skicka iväg boken till korrekturläsning. Jag pustade återigen ut och tänkte att det tyngsta var över, nu kan jag äntligen koncentrera mig på livet som har växt i mig så länge. Vi var på sjukhuset strax över fyra dagar i mitten på varmaste juli 2021. Jag var helt slut när jag kom hem med det nya underverket.

Oops, det var visst inte klart än

Och så började mailen ramla in igen. Förloppet var inte klart. Boken skulle vidare till sättning. Det är mitt ansvar att det som publiceras är rätt, så jag fick korrekturläsa boken själv igen efter sättningen.

En alltför långdragen mailtrafik med sättare och tryckeriet ledde till att jag tänkte fel. Detaljer på omslaget blev inte som jag hade tänkt.

Men så kom den till slut. Pallen med böcker. Och boken lanserades i september 2021. Vilken otrolig känsla att få hålla sin första bok i handen! Och omslaget blev väldigt tjusigt ändå.

 

Marknadsföring

Marknadsföringen är det som har fått lida mest. Vartefter såg jag på hur projektkollegorna var med i tidningar, fick ut sina böcker till bokhandlare och bokade in signeringar. Vad jag än gjorde gick jag bet överallt.

Jag kunde definitivt ansträngt mig mer. Men jag var tvungen att tänka på mig själv och min nyfödda dotter. Så nu koncentrerar jag mig istället på uppföljaren. När den publiceras ska jag ta tag i marknadsföringen. Fram till dess får jag nöja mig med att åka på mässor och konvent.

 

Fördelen med eget förlag

Fördelen med eget förlag är att du inte behöver vänta på genombrottet på de större förlagen. Boken är din rakt igenom. Jag undrar hur många bra författare och böcker det finns där ute som aldrig blir lästa. Författare som inte skriver för att de fått sina böcker refuserade.

Det är väldigt mycket jobb med eget förlag, men allt är svårt första gången. Nu har jag facit i hand och ser fram emot att få ge ut uppföljaren själv.

Det har kostat en del pengar men som en vän sa till mig – “Det finns många personer som har dyra hobbys.” Materialsporter som exempel. Har man detta som intresse lägger man förmodligen ner lika mycket pengar på sin hobby som en författare med eget förlag lägger på sina böcker.

Det positiva för författaren är att pengarna kan komma tillbaka vartefter man säljer böcker.

Boken

Jag har kallat boken för Alendor – Den förintade släkten. Alendor, eftersom det är så den magiska världen heter som Milena, huvudpersonen, tvingas resa till. (Läs ett smakprov).

Milena har sedan barndomen läst böcker och dagdrömt om magi, trollformler och främmande världar. En dag kidnappas hennes son Lukas och förs genom en portal till Alendor. Milena ser det hända men kan ingenting göra.

När en man från Alendor dyker upp, får Milena honom att ta med henne till Alendor så att hon kan rädda sin son. Men hon inser snart att det kommer att bli svårare än hon trott. Det är nämligen inte bara Lukas som är i fara, hela jorden är hotad.

I en värld bland farliga djur och onda magiker tvingas hon välja mellan att rädda jorden eller Lukas, samtidigt som hon lär sig hantera de nya krafter som hon upptäckt att hon besitter.

Från början var tanken att skriva boken riktad till ålderskategorin 9-12 år. Många mål jag hade satt upp riktade sig till den åldern. Men jag ville prompt ha en vuxen huvudkaraktär. Jag har nämligen aldrig läst just en sådan fantasybok. Jag fick rådet att antingen ändra på huvudkaraktären eller att höja läsåldern. Och vartefter historien växte blev det tydligare att vissa scener inte höll sig till åldern jag hade tänkt. Så jag höjde läsåldern till unga vuxna. Milena var Milena. Jag ville inte ändra på henne.

 

Recensioner

Ett marknadsföringstips jag fick var att hitta personer på sociala medier som recenserar böcker. Många i min familj hade köpt boken. Men att skicka den till vilt främmande människor som öppet på Internet recenserar var riktigt läskigt. Jag var på helspänn och scrollade igenom mitt flöde varje dag. När recensionerna sedan ramlade in kom glädjetårarna. De innehöll bland annat:

“Wow, känns inte som en debutbok.”

“Boken är annorlunda och magin är verkligen magisk.”

“Jag gillar sättet Katrin skriver på och känslorna hon så vackert framkallar inom mig.”

“Jag hade väldigt svårt att lägga ner boken.”

“En välskriven fantasy som innehåller klassiska aspekter men även nya fräscha sätt att skapa en fantasyvärld.“

Boken fick bra betyg. Allt slit lönade sig.

Här hittar du fler och längre recensioner.

Nu när boken är klar måste jag säga att jag är otroligt stolt över mig själv. Jag förstår inte att jag klarade allt jag gjorde. Men just i och med att jag har klarat att skriva en bok under dessa förhållanden så vet jag att det ska till väldigt mycket för att jag inte ska få klart nästa.

3 tips från mig till dig

Hur man skriver och vad som fungerar bäst för just dig kan skilja sig. Här kommer några tips som i alla fall fungerar för mig.

 

Synopsis eller stödanteckningar

Att inte skriva synopsis har sina för- och nackdelar. Fördelen är att du är helt fri, inga förutbestämda idéer som är i vägen och som styr. Men om det är något jag ska göra annorlunda till nästa bokserie, så är det att använda stödanteckningar. Nackdelen, för mig, med att vara utan var att jag ibland fastnade. I och med att jag inte hade allt klart för mig så missade jag detaljer. Jag tror att jag skulle få bättre flyt med generella anteckningar som hur världen ser ut och funderar, magin, detaljer om karaktärerna och storyn i stora drag.

 

Kontinuitet

Kontinuitet är bra. Varför jag drömmer om att bli författare på heltid är just för att kunna tillbringa mer tid med texten. Att hela tiden har den färskt i minnet.

Med längre luckor tar det tid att komma in i texten och det blir svårt att få ett bra flyt. Jag försöker få till några ord varje eller varannan dag. Jag sätter inte upp några mål på antal ord. Att få något skrivet är bättre än att jag sätter press på mig själv. Jag skriver för att jag tycker det är roligt, inte för att jag måste få ihop en viss mängd ord. Istället har jag valt att boka in första lektörsläsningen långt fram i tid, så att jag vet att jag har en längre tidsperiod på mig men också att jag har ett mål att sikta mot.

 

Nyttja det du känner till

Basera gärna det du skriver på verklighet. Det behöver inte märkas i boken att en karaktär, plats eller gest är baserade på någon/något. Ibland kan det hjälpa att bara du, i ditt huvud, föreställer dig att en karaktär är lite som en verklig person.

För mig blev skrivandet lättare genom att jag gjorde så. Jag slapp tänka på detaljerna och kunde ta dem från verkligheten. Allt blev dessutom mer levande i mitt huvud. Till exempel tycker jag om att vandra och har tagit mycket inspiration från mina vandringsresor till miljöerna i boken.

 

Läs ett smakprov ur boken

HEMSIDA

Följ mig på Instagram – @katrincfelicitas

Katrin C Felicitas – Författare 

 

Inspireras av andra författare

Från refuserad till författare på heltid

Har du fått refuseringar? Jättebra!

Min kringelkrokiga färd som författare

Ge aldrig upp!