Marita Brännvall
Manusutvecklare - Lektör - Redaktör - Skrivcoach
Om marita
Medlemskap
TJänster
BLOGG
GRATIS
KONTAKT
60+ frågor och tips inför redigering
Att skriva scener för författare
Lista med förlag och agenter
Att skriva alla sinnen
Att skriva alla sinnen, måste man det? En del av gestaltning är ju att nyttja sina sinnen. Skrivandet är inte alltid lätt. Ska det vara det? Kanske inte, kanske måste det finnas ett visst motstånd för att det sedan ska kännas som att man gjort något fantastiskt.
När jag sitter vid skrivbordet vill blicken vandra ut genom fönstret: brännande humlor tumlar runt bland de blödande hallonen. En hel dag. Inga ord. Bara domnade lår och stel nacke. På skärmen, muspekarens blink blink. Blink.
Jag reser mig, går ett varv i huset. Kanske kan jag hitta något som inspirerar: mormors blockljus som jag inte vill tända eftersom det är det enda jag har kvar efter henne, dammråttor i trappan som påminner om att jag måste städa, kallt vatten och hallontvål mot huden, citronsaft som rinner över tungan och ner i gommen, doften av nybryggt kaffe. Stopp! I min näsa luktar det inte. Aldrig hallon eller citrus. Aldrig kaffe. Ingenting.
En författare som saknar ett sinne
En dag när jag inte var längre än en tumstock och vinden låg på från Karlsborg, pappersbruket, höll mamma för näsan, utbrast: Herregud, vad det luktar Karlsborg! Jag betraktade hennes fladdrande näsvingar och sa: Hur luktar det?
En författare utan luktsinne. En författare som saknar ett sinne. Går det?
När jag var barn och de andra barnen sa: Vad det luktar äckligt här. Tycker du också det? svarade jag: Visst. När de sa: Gillar du min nya deo? ryckte jag på axlarna och skyllde på täppt näsa.
Minnen av en doft
Men jag minns en doft från tidig barndom. Mormors skafferi. Hyllorna är fyllda av mjölpåsar och burkar med spännande innehåll som mormor använder när hon bakar. I den röda bagarstugan knådar hon deg till klåddor och lägger dem att gräddas i stenugnen, och varje söndag bjuder hon på kafferep med sju sorters kakor: wienerbröd och mazariner, nygräddade våffelrån fyllda med hallonsylt och grädde, chokladsnittar och kolakakor. Drömmar. Tigerkaka som smälter i munnen. Jag står på trappstolen, vinglar och kikar in i skåpet. Vaniljsocker. Hela näsan fylls. En vass men vacker doft.
Och en dag när jag, som vuxen, sopar upp vaniljsocker från golvet är jag tillbaka i mormors kök. Hon står vid spisen och steker vaniljplättar i sin valmoröda hilka. Min vaniljmormor.
Citronfjärilar och spritterglitter
Jag sjunker ner på skrivstolen. Ett blockljus brinner intill dataskärmen. Eldfladder. Så snart jag vaknar om morgonen tänder jag lågan, lovar mig själv att skriva alla sinnen.
Aurora, idag har din mamma lämnat anstalten. Du sitter på bryggan nedanför ditt hus. Citronfjärilarna dansar i vassen. Under morgonen har din sambo sagt att det är dags att ni gifter er. Han vill skaffa barn. Du vill inte göra honom till pappa. Du måste lämna honom, och du ska göra det idag. Ännu är du glatt omedveten om att polisen kommer att hitta den på botten av sjön ikväll. Bilen. När de drar upp den kommer din värld att falla sönder. Men just nu vet du inget. Du sitter bara på bryggan och lyssnar på vattenklucket och tänker på en kärlek som försvann.
Spritterglitter far genom min kropp när jag får skriva om dig, Aurora. Du är vacker. Oskyldig, men skyldig. Du är ett barn som svänger med flätorna och fnittrar, du älskar dina föräldrar och hoppas att de alltid ska vara världens mest förälskade föräldrar. Du är vuxen och klipper ditt hår kort eftersom du inte kan se dig i spegeln och inse att du liknar din mamma.
Skrivandet – en förälskelse
Ena dagen blinkar muspekaren på skärmen. Blink, blink. Blink. Andra dagen strömmar orden ur mig. Humlor som tumlar runt i magen. Hur ska man beskriva känslan av att skriva? Den som kan fylla ut en hel bok. Och kampen. All handling som lever inne i huvudet: en verklighet i verkligheten.
Aurora, min huvudperson
Aurora, din barndomsby är ditt mörkrets mörker. Mammas mjuka händer som hon slår pappa i ansiktet med. Gröna vågkammar som häver sig över himlavalvet en julaftonskväll. En bil på botten av en sjö och en pojke vars föräldrar aldrig kommer hem. En sommarkatt som håller på att frysa ihjäl i vinternatten. Havsblänk och blålera. Dina fötter som sjunker i leran och får dig att skrika eftersom du är rädd att trampa på något som en gång levde.
Min skrivplats
Min skrivplats. Här föds en ny verklighet, ord för ord, mening för mening, sida efter sida. Ljuslågan fladdrar till, rök stiger mot taket. En luktfri slinga. Vad vore livet utan skrivandet? Ett blödande mörker. En fjäril utan vingar. Mina fingrar rör vid tangenterna. En bokstav i taget:
”De första åren var en saga målad i skimrande färger: gräddvit, som pärlhalsbandet pappa köpt till mamma; rosa, som himlen innan solen glödde ut; safirblå, som timmen pappa föredrog att fotografera Aurora och mamma mot något landskap. Aurora log med hela ansiktet när de klädde sig i hallen – hon i den stickade tröjan med Bamsemotiv, lovikkavantar och skor som trängde ihop hennes tår – innan de klev ut på trappan, där snön virvlade över marken och knarrade under deras fotsulor när de begav sig över fälten för att göra pappa till viljes. Mamma gick sällan ut om vintern, men när pappa sa att norrsken dansade i skyn, slet hon fram sin körsbärsröda, figursydda skinnkappa. Väl utomhus böjde hon sig i jämnhöjd med Aurora, pekade mot rymden och berättade att norrskenet var en fjäril som flyger över himlen, för att undkomma kylan.”
HÄMTA PDF
33 sidor med frågor och tips som hjälper dig att redigera din historia.
60+ frågor & tips inför redigering
HÄMTA PDF
En grundlig genomgång i 10 delar, totalt 54 sidor. Lär dig att skriva scener, så att läsaren dras med i din historia.
Att skriva scener
